Eremitaget.
Jag hade inte anställt mig själv. Måste göra det här nu. Bara
ör min skull. Ta den här chansen! skriker jag till mig själv. Jag
hör göken. Tveklöst örebådar dess läte olycka och död. Mitt
sista sommarlov har börjat extremt dåligt.
…
För ett halvår sen köpte jag en rosaskimrande iPhone från
Mediamarkts hemsida och hämtade ut den på Björknäs spel
& service. Bestämde mig ör att inte använda den örrän som-
maren verkligen hade anlänt. Jag skulle öppna den värdigt.
Men nu rev jag desperat loss den skyddande plasten från
örpackningen. Jag var tvungen att öppna den ör att kunna
surfa in på min Gmail och meddela arbetsgivaren mitt intresse
ör tjänsten.
Under denna min örsta riktiga dag här har jag planterat
solrosor. Det är en tradition jag har. Att under tidig höst å se
svarthättor och blåmesar hugga och dra ut frön ur solrosorna
är helt oöverträffat. Det är egentligen ör sent att så med tanke
på att det redan är H.K.H. prinsessan Madeleines ödelsedag.
Jag brukar använda det som en måttstock på att sommaren har
kommit. Inte sällan överensstämmer det med att storasken till
sist slagit ut efter den lika traditionsenliga väntan på att det
hamlade trädet till sist ska dö.
Det är mödosamt att gräva i jorden. Det brukar alltid vara
likadant. Jag svettas och känner hur ländryggen håller på att gå
av på mitten som en på kalhygget kvarlämnad, ensam och till
växten avstannad frötall. De senaste åren har tankarna ständigt