avbrutits av grannarnas tuppar. Jag känner frustration över att
det tar lång tid, att det är mycket sten och grässvål som måste
plockas bort ör att solrosorna ska å plats att växa. Efter ett
par timmar går jag in och äter kallt ris och dricker svart te till.
Somnar. Vaknar, och går ut igen. Vanligtvis har det skett ett
väderomslag. Jag tar på mig varmt och svettas sedan ymnigt
igen. I slutet av dagen – det tar alltid en arbetsdag – är jag
alltid ganska nöjd. Efter några dagar kommer skatorna och
hackar av hjärtbladen från grodden. Oklart varör de tycker
om denna aktivitet. Det brukar komma fram andra saker under
grävningen. Vi har haft denna gård i hundrafemtio år. Att gräva
är som en arkeologisk undersökning i vår släkts örflutna. Idag
fann jag ett antal skärvor. Den finaste av dem kom från ett
drejat och handmålat fat i lergods. Utöver detta fann jag också
en hasp och en halv tesked från sekelskiftet. Jag tog med den in
och la dem bland andra fynd, bland annat ett Polhemslås och
några andra bestick. Stensamlandet har jag örsökt örvandla
till en kreativ process. Jag tar alltid med en svart hink och jag
övar mig på att kasta stenarna i hinken ör att å omväxling i
grävandet.
Släppte ut en lövsångare som hade letat sig in i vagnboden.
Den tillfredsställelse som infinner sig när en ågel kommer ut i
frihet är total. Jag tänker på hur man vid olika evenemang har
haft som vana att släppa ut duvor ör att skapa en illusion av
befrielse och örlösning.
11/6
handlat om att slå gräs och göra tomten lite
mer civiliserad. Jag örstår själv inte hur jag kan lägga så mycket