tid på detta. Grannarna örstår inte hur lite tid vi lägger på
det. Det handlar om att jag inte än vågar kasta mig ut i total
samhällskritik i praktiken. Men gården är faktiskt inte min
heller. Om det hade varit upp till mig hade huset redan legat i
en sju meter hög ungskog. Det hus (den vrå) jag planerat i två
decennier kommer att ligga så långt bort som möjligt från män-
niskan. I en gigantisk tallskog vid en tjärn. Jag kommer slå gräs
även där. Bara ör att kunna gå utan skor och observera hur den
smutsiga stadsfoten går genom det daggvåta gräset, renas och
örenas med naturen. Jag ska lyssna noga till varje steg –hur
foten sjunker ner och kommer hem, lägger sig tillrätta mot
jorden. Den gröna gräsmattan har länge varit en markör ör
välstånd. Obetad mark har varit någon sorts skådebröd. Det är
att skita eller trampa i mat. Därör kan man nog säga att kort
gräs visar på en vitt utbredd dekadens. En välklippt gräsmatta
är en civilisatorisk maktdemonstration mot naturen och mot
det vilda. Långt gräs är en fattigdomsmarkör. En arbetslöshets-
markör och därör en allians med naturen och jorden. Det höga
gräset är en högt vajande flagga ör civilisationskritik. Under
en period satsade jag hårt på att å en perfekt gräsmatta genom
att gödsla den med purin och sand.
12/6
ha två möten idag. Något som aldrig inträffade
under de drygt sju år jag bodde här. Det örsta mötet ska
handla om ett servitut och är en öljetong från örra året.
Lantmäteriet har kallat till ett möte med berörda parter. Det
är en ersättningsfråga om mark som en annan fastighet brukar.
Det andra: ett möte med en arbetsgivare.