merete mazzarella
att försöka komma över där stängslet var lägst, felet var
entydigt prästens, det var han som borde ha stått upp för
kyrkan. Prästen visste för all del att vår vän utan vidare
klarade av konfirmationsundervisningens kunskapskrav –
men han hade åtminstone stillsamt kunnat undra om vår
vän verkligen tyckte att det var okej att gifta sig kyrkligt
utan någon personlig känsla för tron.
Nu sitter jag här och undrar hur frågan om gregoriansk
musik egentligen var tänkt? Som överkurs bara, eller som
ett försök att trots allt öppna upp för tro – eller andlig
-
het – eller åtminstone föreställningar om kristendomens
estetiska värden?
Hellre det sistnämnda, långt hellre det än att mötet inte
gick ut på annat än en införståddhet mellan de två om att
kristendom bara är humbug?
Några månader efter de två hantverkarnas besök, strax
före jul, skrev den åländske prästen och författaren Kent
Danielsson ett inlägg på Facebook:
”Medan en ljusbärande vitklädd skara träder in i land
-
skapsborgen sjungande Sancta (heliga) Lucia läser jag om
hur landskapet förbjuder ordet Gud i Jomala kommuns
daghem. Medan den sjuarmade ljusstaken, som Moses lät
tända vid flykten ut ur Egyptens land, lyser i alla offent
-
liga institutioners fönster. Huruvida Betlehemsstjärnan
lyser upp arbetsrummen i landskapsregeringen känner
jag inte till men den lyser upp sjukhus, skolor, daghem,