merete mazzarella
man nu fortsätter att sjunga ’Vi sätter oss i ringen och tar
varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann.
För G är allas pappa och jorden är vårt bo …’ så beror det
nog uteslutande på församlingens omsorg om barnen.”
Själv skulle jag väl ha tillagt att Gud är betydligt mer
mångkulturell än Lucia, adventsljusen och julstjärnorna
som landskapsstyrelsen inte tycks ha haft problem med.
Bland finlandssvenskar har religion varit pinsamt länge.
Det ska jag återkomma till.
Vilken roll har religionen då spelat i mitt liv?
Jag är döpt, jag är konfirmerad, jag hör till kyrkan och
har aldrig övervägt att skriva ut mig.
Jag kan inte påstå att jag fick en religiös uppfostran. En
tid stod min bror Martin och jag ibland vid ett fönster och
tittade upp mot himlen i ett försök att se änglar. Om vi
stirrade tillräckligt länge dök det upp små prickar och då
var vi nöjda. En tid bad vi aftonbön men jag tror inte att
det var någondera av mina föräldrar som tagit initiativet
till det utan snarare någon av de två barnsköterskor vi
hade, först tant Maj-Lis, sedan tant Ilse. Det var en rutin
som inte kändes märkvärdigare än tandborstningen. Med
knäppta händer läste jag ”Gudsomhaver” och sedan var det
ett uppräknande av alla dem som Gud skulle välsigna, far
och mor och Martin och morföräldrarna och mostrarna
och morbröderna och deras äkta hälfter och min faster
och hennes man. Om jag gruvade mig för att lampan
skulle släckas och jag skulle förväntas sova kunde jag