NÅNTING PÅ ANDRA SIDAN
lägga till alla kusiner och sen försöka med mina lärare och
klasskamrater.
Och naturligtvis skulle tant Maj-Lis eller om det var tant
Ilse också vederbörligen nämnas för att kunna bli föremål
för välsignelse.
Vid närmare eftertanke kommer jag till att det nog var
tant Ilse, för det var hon som en kväll när hon satt barnvakt
ilsket avbröt ett bråk med orden: ”Akta er så ni inte kommer
till helvetet!”
I min finländska folkskola i början av femtiotalet uppfat
-
tade jag att nykterhet var viktigare än kristendom: vid en
morgonbön inhämtade jag att den som dricker riskerar
att förvandlas till åsna och jag började snegla ängsligt på
mina föräldrar när de tog sig ett glas vin till maten. Men de
bibliska planscherna var magiska och nu, sjuttio år senare,
minns jag färgerna som mättade, landskapen som exotiska
och människorna som allvarsamma och högtidliga, i någon
mening medvetna om sina roller i den stora berättelsen.
Under mina år hos nunnorna i The Sacred Heart School
i Peking var helvetet ett ofta förekommande tema. Om
himlen självklart fanns ovanför våra huvuden och var full
av änglar så fanns helvetet lika självklart under våra föt
-
ter och var fullt av djävlar. Det kommunistiska Kina hade
förbjudit nunnorna att utöva sitt egentliga uppdrag som
var att missionera, men i min klass fanns en katolsk elev
som de kunde undervisa medan vi andra var tillsagda att
läsa läxor. ”Vad vet du om Martin Luther, Amrita?” kunde