merete mazzarella
som blev för mycket för mig. Samtidigt var jag feg, för när
jag talade med en representant för ämnesföreningen lät jag
snarast förstå att jag föreställde mig att det var andra än jag
som kunde bli illa berörda när de rörde sig i korridoren.
Jag stod inte upp för min egen sanning och det skäms
jag för.
Men alltså: Jag hör som sagt till kyrkan och alla mina tre
vigslar har varit kyrkliga. Kyrkan har visat sig generös mot
mig så till vida att jag två gånger fått gifta om mig som från
-
skild – dock ska det tilläggas att jag båda gångerna gift mig
med män som tidigare skrivit ut sig ur kyrkan och skrivit
in sig på nytt inför äktenskapets ingående. Såtillvida har
kyrkan alltså vunnit på mig. Det ska kanske också tilläggas
att om man vid så mogen – för att inte säga övermogen –
ålder skriver in sig inför ett nytt äktenskaps ingående så
gör man det inte för själva bröllopets skull utan för att man
känner att man behöver en smula stöd från ovan.
Och också – när det gäller såväl min andra som min tredje
man – för att man vid närmare eftertanke inser att ens
ungdomliga trots mot kyrkan efterhand har smultit bort.
Några år runt millennieskiftet, under mitt andra äkten
-
skap, var jag kyrkvärd i Ekenäs kyrka. Det föll sig naturligt,
jag bodde ett stenkast från kyrkan, varje timme hörde jag
klockorna, jag hörde dem ringa till bröllop och begravning,
kyrkan fanns i min vardag.
Att vara kyrkvärd var ingen betungande uppgift, det
handlade om en söndag var sjätte vecka, jag var på plats