konsulterna har ändå gett upp, eller fått gå, oklart vilket, halvvägs
in i projektet. Den senaste konsulten konstaterar till slut:
Arbetstagarna på DingDong är ovilliga att förändras eller förnya
sig. Under mitt senaste möte med sälj-, marknadsförings- och ad
-
ministrationsavdelningen höll jag en entusiastisk workshop, där vi
bland annat flög luftballong över huvudkontoret för att få till stånd
ett både symboliskt och konkret lyft. Men då vi efter den äventyrliga
dagen skulle sammanfatta, blev jag ”utsuckad” och ignorerad av en
ogenomtränglig mur av outtalad negativitet.
Ingen sade någonting överhuvudtaget.
Halva gruppen, de jag betecknar som ”ensamvargarna, vandrade
dessutom helt sonika iväg i en närmast konspiratorisk aktion. Den
andra halvan, som jag kategoriserar som ”de inåtvärmande sociala
djuren, väntade ut dagen, förkortade den effektivt genom fortsatt
koordinerad tystnad, för att sedan tillsammans kunna gå på krog på
arbetstid.
Min bedömning är att personalen på DingDong är ett bakåtsträvande
kollektiv. Jag föreslår en synnerligen omfattande omorganisation
för att splittra och i slutändan tillintetgöra förändringsmotståndet.
Massuppsägningar kan vara ett sätt att snabbt uppnå målet.
För egen del har detta uppdrag tyvärr varit förödande för min
hälsa. Jag kommer att beakta det i min fakturering eftersom ni som
uppdragsgivare inte har informerat mig i förväg om de verkliga om
-
ständigheterna i bolaget.
Hoppsan, tänker Leif. Om han förstått rätt valde ledningen att
bortse från konsultens radikala rekommendationer, men han lär
ändå ha fått lite tröstepengar för svedan. Själva rapporten degra
-
derades till en fotnot i ett styrelseprotokoll, punkt , paragraf :