Leif Storvik registrerar som vanligt den förlöpta tiden då den
första slumrar till. Han avbryter sitt resonemang för två sekunder
– döljer det som en tankepaus – och drar ett streck i diagramhäftet
som ligger framme på bordet.
Sen fortsätter han medan han skannar mötesrummet efter fler
förtappade själar.
– Kom ihåg! säger han och använder sitt favoritknep (han höjer
rösten och upprepar), det är precis som John Kotter säger: Det
är viktigt att skapa en konstellation med förändringskompetens
i er organisation.
Det här är tänkt som en vändpunkt. Att alla ska inse storheten
i orden.
Och det är nu som släggan ska kastas in.
Han spänner ögonen i förrädarens trötta pupiller bak i salen,
han säger att det finns något sjukt spännande dolt i uppmaningen
att skapa en konstellation med förändringskompetens i organisa
-
tionen. Leif Storvik är själv stolt över det rätt vågade ordvalet, att
helt iskallt säga att det är sjukt spännande. Han tycker att det får
honom att låta som en sportkommentator, som businessvärldens
Kaj Kunnas.
Det är bra att vara dynamisk. Det tycker Leif absolut. Han
fortsätter att deklamera för sina åhörare:
– Att skapa en ny konstellation är som att lägga ett pussel.
Pusslet är konstellationen. Bitarna är förstås era anställda. Sen
lyckas vi tillsammans skapa en helt ny pusselbild, ett nytt företag,
en ny tavla av samma gamla bitar!
Här håller Leif Storvik igen en dramatisk konstpaus.
Konstpauser är ändå inte något som Leif rekommenderar
för vilken föreläsare som helst. Nej, konstpausen kräver trä
-
ning och nerver av stål. Leif har torrtränat i åratal på arbets-