Acke tar fram och visar en pennkniv som han fått i tred-
jepris. Den har pärlemorskaft och två blad, ett litet och ett
stort. Han som blivit etta hade fått en fender, en korv av kork
som man hänger utanpå båten i hamn, förklarar Acke, så att
inte båtarna skaver mot varann. Ackes jolle är i glasfiber, men
Roy och farsan har i mahogny. Det är mycket jobb med trä-
båt, berättar Acke och Valter kan inte annat än tro honom.
Sedan gör de fällor för Ekmarksbergsgänget. Det är ett far-
ligt gäng på andra sidan skogen. De skalperar sina offer, särskilt
barberarungar om de får fast någon. Acke visar hur man välter
upp stora stenar och placerar en pinne under. Tanken är att
Ekmarksbergsgänget är så upptagna av att smyga att de inte
märker var de sätter fötterna utan fäller pinnarna i misstag,
så stenblocken faller ner på fötterna och förorsakar skada och
förvirring. Det här har Acke lärt sig av sin pappa, fast då hade
allt varit i en helt annan skala och anfallarna haft tanks. Kil-
larna i Ekmarksbergsgänget är skitfarliga, berättar Acke, men
inte särskilt smarta. Onda människor har inte känslor som an-
dra, de är elaka men korkade – som tur är. Valter och Acke gör
ett tiotal fällor enligt ett irrationellt system som ett anfallande
gäng aldrig kunde räkna ut, sedan bättrar de på kojan lite. Den
är ovanligt lyckad, tycker Acke, och han har byggt drällvis.
Ska vi visa den för Olle, undrar Acke, efter ett tag. Men Val-
ter vet inte om det är lönt, Olle fattar nog inte om en koja är
bra eller dålig. Men Acke står på sig och föreslår att Valter ska
gå och ringa på. Du känner ju honom. Du får låna kniven om
du gör det, lockar Acke. Du får ha den en hel dag.
Valter skulle gärna låna kniven en hel dag, han har tusen
saker han kunde göra med den, och pärlemorn av plast är så