Valter vill vinna tid och fixerar honom med sitt pennknivs-
blanka leende så att Valter ska veta att fegheten är noterad
och bokförd. Så Valter går tvärt med på det.
Som tur är för Valter är det ingen som öppnar hos Olle. Men
för att slippa bli anklagad för feghet, står han kvar en stund
och låtsas vänta. Olle bor på samma trappavsats som han och
för att inte bli ertappad av nån hemifrån så begrundar han
intensivt en skylt om Bettleri & utbjudande av varor, som är
strängeligen förbjudet. Just som han ska springa tillbaka ut,
öppnar Olles mamma. Hon ser ut som om hon gråtit, eller so-
vit, men skiner upp när hon ser Valter. Hon ropar på Olle och
Olle kommer till dörren. Ska du hänga med ut, och leka?
Olle vet inte om han vill det, det kom antagligen förvå-
nande och plötsligt, antar Valter. Men Olles mamma ler mot
Valter och säger till Olle att det är klart att han ska följa med
ut och ha lite roligt. Valter undviker hennes blick så gott det
går, men hon fångar in den och tackar ordlöst för att han är
en sådan snäll kamrat. Och så tar Olle på sig ytterkläder och
kommer med.
Valter springer före och Olle travar efter utan att säga eller
fråga något. Valter ser nog att Olle ser bekymrad ut, som om
han inte väntade sig något gott av det hela. Ändå hänger han
med. Vad ska vi göra i skogen, undrar han i backen uppför
kullen där skogen börjar och Valter säger att det är en över-
raskning. Han blir förvånad över hur lätt och bekymmerslös
den egna rösten låter.
Visst är den fin, säger Valter när de står framför kojan. Har
du gjort den själv, undrar Olle. Ja, ljuger Valter för att inte av-
slöja Acke, titta därinne. Jag ser bra här, säger Olle och drar