7
Fried och Freud
två inbördes motstridiga omständigheter faller mig i
ögonen när jag som åldring ser tillbaka på de sju-åtta decen
-
nier som utgjort tidsrymden för mitt genomlevda liv. Å ena
sidan hur pass litet mitt medvetande under dessa år domine
-
rades av de grymheter som åtföljde de historiska skeenden
Europa då upplevde: andra världskriget, Förintelsen och det
sovjetiska förtrycket. Å andra sidan i hur stor utsträckning
vad jag kallar min filosemitism måste anses härstamma från
erfarenheterna från denna epok. Och hur för många gene
-
rationskamrater obehaget, rädslan och avskyn för ”hotet
från öster” utgjort en delföreteelse, en ”släkting” till min
filosemitism. Somliga löste problemet kring de existentiella
hoten genom att identifiera sig med aggressorn och den vägen
”slippa vara rädd”. Många av 1930- och 1940-talens anti-
semitismaccepterande nazismsympatisörer hörde hit (exem-
pelvis de klasskamrater som hösten 1939 använde skälls-