8
orden ”du är en jude, du är en polack!”). Och så gjorde
1970- och 1980-talens taistoitiska stalinister när de för
-
verkligade sitt generationsuppror mot också tidigare släkt-
leds mera patriotiska ideal.
Detta är exempel på inte särskilt svårgenomskådliga so
-
cialt förankrade majoritetsanpassningsrörelser som påverkar
gruppbeteenden. I första hand önskar alla tillhöra den
största gruppen som har ett föreställt övertag, åtminstone
på kort sikt. I andra hand finns det de som föredrar att
identifiera sig med mera aparta minoritetsgrupperingar och
denna förkärlek utgör ett av elementen bakom taistoismen
i dess begynnelse och bakom filosemitismen.
Under denna yta av anpassnings- och trotsrörelser i för
-
hållande till miljöopinioner och bakgrundsvärderingar verkar
de fordringar som dikteras av den delvis biologiskt anknutna
strävan att bli en helt ”fri” och oberoende individ. ”Alla i min
klass”-argumentet är dessutom i konformitet med tidens
krav på att avlägsna sig så beslutsamt som möjligt från det
förflutna, föräldrar, lärare och andra tidiga förebilder.
Mot denna bakgrund sett är det inte svårt att förstå att de
första stegen i judendomskritiken, både allmänt och indivi-
duellt, gestaltats som opposition mot de auktoritativa, ra-
tionellt ibland obegripliga och utifrånkommande buden och
förbuden. Upproret är då ett uttryck för att individen eller
gruppen avvärjer möjligheten att underordna sig ett tän
-
kande och en verklighet som ligger utanför den egna kapa-
citeten och föreställningsförmågan. Detta är en grundbult i
varje människas problematiska förhållande till varje religion
och – väl att märka – till varje möte med Den Andre. Men
det kan också, just därför och av den anledningen, ses som
en förklaring av Franz Rosenzweigs definition av judendomen
som en religion som är ”evigt framme”, grundfrågan är alltid
densamma. Gamla testamentet ställer alltid frågan: var står