Skyddshjälmen, alltså
själva störtkrukan är också fodrad
katthårsmjuk och det enda som hörs
är lite rymdbrus närmast
något slags intergalaktiskt mjauande ljud
som kommer in via teleskopantennen
allra högst uppe på detta orfiska sångarhuvud –
sångarhuvudet som skvalpar runt, runt
i den kosmiska havsströmmen
alltså detta huvudknoppslika rymdskepp som är ute
och far – ja, som skrattar, fnissar, flabbar, riktigt
skrockar sig framåt medan Plejaderna utbrister:
leendet är en bortglömd grimas*.
*