5
FöRord
Jag ryckte till av en hård smäll när något damp i gol-
vet. Ett vitt bubbelkuvert låg vid dörren och väntade
på mig. Avsändaren saknades.
I kuvertet hittade jag tre saker. Ett inramat
gammalt dokument som hette ”Vår hustavla”, ett
fuktigt och trassligt garnnystan och en välanvänd
anteckningsbok med tätt handskrivna rader.
Texten tycktes till en början vara nonsens, lev-
nadsregler och redogörelser för hurdana finlands-
svenskarna är till sätt och språk, sådant som inte
varit rumsrent sedan 40-talet. Det var ett manuskript
till en bok, det var tydligt, då en potentiell läsare ofta
tilltalades och förlöjligades.
Det här manuset var som alla andra avhandlingar
om vår språkgrupp. Fritt från självdistans, bestrött
med för stort fokus på den akademiska världen och
överdrivet inriktat på retoriska frågor om finlands-
svenskhet. Men det hade något som inga andra av-
handlingar brukar ha: ett svar.
Jag visste inte varför någon skickat det till mig,
men jag tyckte att det borde komma till allmän
kännedom. Därför bestämde jag mig för att göra det
enda rätta:
Ge ut det under eget namn.
Alfred Backa