18
precis som den ska: hal yta och hård som sten. Inget kan
krossa en pärla.
Värmen i bröstet sprider sig till mina ben och min arm,
jag är hemma, det är här jag ska vara. I havet, under ytan.
Jag behöver inte ta många steg på bottnen för att plocka
ränseln full med pärlor. När den inte går att stänga, spar-
kar jag mig upp till ytan.
Marko ser bubblorna och har lådan klar vid reling-
en. Jag slänger upp ränseln och ser mig omkring medan
Marko tömmer pärlorna i lådan.
Fler båtar har ankrat i närheten men alla är på behörigt
avstånd. Vi respekterar varandras revir och håller våra
bästa platser hemliga, precis som vi i norr håller tyst om
de bästa platserna där man hittar svamp.
Efter bara ett par dykningar är lådan nästan full. Jag
nickar åt Marko att jag ska göra ett sista dyk, griper tag i
ränseln och sjunker neråt.
På ett rev med blå alger har jag sett flera röda pärlor.
Just den här nyansen av rött är ovanlig och jag vet att jag
kan få ett bra pris för dem.
Jag sparkar några kraftiga tag med benen, men när jag
sträcker fram handen märker jag en skugga ovanför mig.
De ljusgröna algerna har blivit svarta och de röda pärlor-
na har fått en mörkare nyans. Jag stelnar till, för jag vet
genast vad det är.
Roshajen har fått sitt namn för att nosen liknar en