främst i form av smärtor och kramper som kunde kombineras
med hallucinationer och psykotiskt beteende (jämför ). En
källa från -talet nämner också patienternas förfärliga skrik:
maximum et horrendissimum ululatum. I väst och syd började
den med brännande smärtor, som en iskall brand i lemmarna
vilket gav sjukdomen namnet ignis sacer, den heliga elden. Helig-
heten syftade på att sjukdomen ansågs vara Guds rättmätiga
straff för de sjukas synder. Biologiskt kan symptomen förklaras
med att mjöldrygegiftet drog ihop blodkärlen så att vävnaderna
i fingrar, tår, händer och fötter blev utan blod. Detta ledde till
att de svartnade och till och med kunde falla av.
Flera forskare har försökt förklara den geografiska skillna-
den mellan sjukdomens båda former med att det handlade om
två underarter av Claviceps purpurea, men detta har, så vitt jag
vet, aldrig bevisats. På -talet framförde George Barger teo-
rin att den konvulsiva formen uppstod genom kombinationen
mjöldryga och A-vitaminbrist. Han stödde sig på detaljerade
-talsrapporter från två rågätardistrikt: Sologne i Frankri-
ke och Celle i Hanover. I Sologne där man hade mycket djur
uppträdde endast den gangrenösa formen (mjölkprodukter är
en god källa till A-vitamin). I det karga och sandiga Celle där
invånarna så gott som enbart levde på råg (plus, enligt Barger,
lite honung och bovete) led man av konvulsioner och galenskap.
Trots att uppmärksamma läkare hade börjat lägga ihop pus-
selbitarna redan på -talet skulle det ta ytterligare två sekler
innan hela sammanhanget mellan mjöldryga och ergotism var
utrett. Också efter detta fortsatte sjukdomen sin framfart. Råg
var fattigmansmat vilket gjorde att de rika nästan aldrig drab-
bades av ergotism. De fattiga bönderna var inte heller beredda