212
Samtidigt
till Europas mest ruralt förankrade länder. Men granskar man urbani-
seringens framskridande framgår också att landsbygdens invånarantal
under åren 1960–1970 sjönk med 482 000 personer medan tätorterna
växte med 633 000 invånare. I absoluta siffror räknat var Helsingfors
folkökning på nästan 60 000 personer föga överraskande störst (1960:
453 000 –> 1967: 510 000). Relativt sätt var tillväxten dock klart större
i de något mindre städerna och köpingarna. Rekordet togs av Vill
-
manstrand i sydöstra Finland, vars invånarantal genom två kommun-
sammanslagningar nästan fördubblades (1960: 33 000 –> 1970: 51 000)
under denna period.
8
En mer nyanserad bild av urbaniseringens framskridande på sextio-
talet får man genom att fästa uppmärksamhet också vid tillväxten i de
landskommuner som gränsade till större tätorter, eftersom de i prak
-
tiken ofta fungerade som deras förorter. De mest uppenbara fallen var
de invid Helsingfors belägna Esbo och Helsinge landskommuner, vars
invånarantal började skjuta i höjden uttryckligen på sextiotalet. Idag
hör de till Finlands största städer. En bättre indikator på vilka områ
-
den som attraherade folk är därför en jämförelse på regional nivå, som
visar att det endast var i Nylands län som invånarantalet växte betyd
-
ligt mellan 1960 och 1970 (835 000 –> 1 005 000). I de övriga länen
blev folkökningen marginell och riktad endast till tätorterna.
9
De finländska samhällsvetarna och -planerarna hade strax efter
andra världskriget börjat dryfta vilka utmaningar och problem denna
flyttningsrörelse skulle medföra.
10
När urbaniseringen i slutet av 1950-
talet ordentligt tog fart började man precis som på andra håll i Europa
investera allt större resurser i vägar och annan infrastruktur runt tät
-
orterna för att kunna sprida ut både den industriella produktionen och
bosättningen över större arealer. Nya industriområden etablerades i
utkanterna av de gamla stadskärnorna, och ännu längre utanför den
gamla höghusbebyggelsen uppfördes helt nya bostadsområden, som
efter att man inlett storskaligt byggande med betongelement i mitten
av 1960-talet fick så standardiserade former att arkitekternas estetiska
överväganden ofta fick ge vika.
11