214
Samtidigt
invånarna som uppskattade de nya ljusa lägenheternas badrum, varm-
vatten, centralvärme, kylskåp och balkonger. En motsvarande höjning
av levnadsstandarden upplevde vanligtvis också de från stadskärnan
utflyttade invånarna, som fram till dess hade bott i trånga, mörka och
opraktiska lägenheter.
12
Till skillnad från de äldre förstäderna, som vuxit fram kvarter för
kvarter i utkanterna av stadskärnorna, uppfördes dessa nya föror
-
ter – som beteckningen även framhäver – i snabb takt flera kilometer
utanför den äldre stadsbebyggelsen. För att klara av så stora satsningar
inom utsatt tid krävdes en noggrann koordinering av all byggnation.
Som ramverk för detta stiftades 1959 en ny byggnadslag enligt vilken
all bostadsproduktion skulle ingå i en region-, general- och stadsplan.
Lagen jämnade vägen för omfattande kontrakt mellan kommunerna
och byggnadsfirmorna, som fick köpa jordarealen och i utbyte mot
detta axlade ansvar för stadsplaneringen, bostädernas uppförande och
konstruktionen av all kommunalteknik och närservice.
13
En annan väsentlig komponent i denna industriella produktion av
hela förorter var att den finansierades genom en välorganiserad försälj
-
ning och bostadsköparnas banklån. För att erhålla bostadslån krävdes
vanligtvis att man hade sparat ihop 30–40 procent av hela bostadens
pris och då bankerna inte gav längre amorteringstid än 5–8 år präg
-
lade ett stramt bostadssparande många familjers ekonomier nästan
lika länge som barnen bodde hemma. En annan central komponent i
bostadssparandet var den snabba inflationen, som tärde på värdet av
det kapital man samlade i hög i väntan på bostadsköpet men sedan
gradvis lättade på lånebördan när bostaden var köpt.
14
Om något förenade de från olika delar av Finland inflyttande för-
ortsinvånarna så var det således just de regelbundna amorteringarna
av bostadsskulden. I början av 2000-talet mindes Vilho Miettinen
(namnet ändrat) hur han och hustrun tillsammans med sin treåriga
son 1965 flyttade in i en egen bostad i den nya förorten Gårdsbacka i
nordöstra Helsingfors. Båda jobbade som vaktmästare på ett större
sjukhus: