215
Vardag
Under de fem första åren levde vi på hustruns lön, min lön gick
direkt till bostadssparkontot. Det blev med åren så mycket att
när vår andel var betald blev det ännu pengar över för ett nytt
möblemang och en bil – en Ford Anglia.
15
Familjen Miettinen hörde till Gårdsbackas allra första invånare. För-
orten uppfördes nämligen 1965–1970 och samtidigt byggdes också tre
andra förorter i östra och nordöstra Helsingfors: Nordsjö, Kvarnbäcken
och Jakobacka. Tillsammans med förorten Rönnbacka, som blev fär
-
dig 1964, kom invånarantalet i dessa förorter att uppgå till närmare
40 000 personer. En så stor tyngdpunktsförskjutning av huvudstads-
regionens bosättning ledde snabbt till logistiska problem som endast
delvis kunde lösas genom nya och tätare busslinjer. Stadsplanerarna
hade inte förutsett hur snabbt privatbilismens just då ökade, vilket del
-
vis var en följd av de förlängda transportsträckorna, men framförallt
berodde på avregleringen av bilimporten och den stigande levnads
-
standarden. Allt detta ökade på trycket att förverkliga de redan 1959
framförda planerna på att dra en metrolinje till östra Helsingfors.
16
Motsvarande förortsprojekt startade under andra hälften av sextio-
talet också i de flesta andra finländska tätorter. Det mest ambitiösa
av dessa projekt var konstruktionen av den tammerforsiska förorten
Hervanta. Den baserade sig på en stadsplan ritad 1968 av en av tidens
främsta arkitekter Antti Ruusuvuori och byggandet inleddes året
därpå. Syftet var att uppföra en helt ny stad för 50 000 invånare, i vil
-
ken utöver bostäder skulle rymmas både Tammerfors universitet och
tekniska högskola och ett antal industrikomplex. Flytten av universi
-
tetet förverkligades aldrig och även många andra delar av den storsti-
lade planen måste skrinläggas. Ändå blev Hervanta med sin täta rut-
plan och sina skiktade trafiklösningar en föregångare för den så kallade
systemarkitektur som skulle prägla många andra stora byggprojekt
i 1970-talets Finland, som till exempel Östra Böle och Havshagen i
Helsingfors.
17