s. 220

220

Samtidigt

Kritiken mot privatbilismen ökade i dessa tider överallt i den bil-

burna västvärlden och gav tillsammans med trafikdebatten hösten

1968 i Helsingfors upphov till medborgarföreningen Enemmistö–

Majoritet, som stödde metrobygget och värnade om de gamla stads

miljöerna och fotgängarnas intressen. Även om föreningen inte lyck-

ades stoppa den omfattande rivningen av gamla byggnader som just då

pågick i stadskärnan väckte den positiv respons och banade väg för en

mer miljömedveten stadsplanering både i Helsingfors och i andra delar

av Finland. Ett år senare utgav föreningen en uppmärksammad pam

flett om ”bilens tyranni” och ”rivningshysterin”.

Hösten 1970 publicerade den unga arkitektduon Vilhelm Helander

och Mikael Sundman den rikt illustrerade debattskriften Vems Helsing-

fors med samma budskap om att ”trafiken fräter staden”. Den inne-

höll också frän kritik av hur storkapitalet hade drivit igenom sina stora

byggprojekt i centrum förbi en politisk beslutsprocess och utan hän

syn till den omgivande arkitekturen. En av flera byggnader som duon

nagelfor var kontors- och affärscentret mitt emot Järnvägsstationen,

uppfört 1967, som på grund av sin utbuktande parkeringsnivå genast

hade börjat kallas för Korvhuset. Hela byggnadskomplexet var i linje

med de omfattande trafikvisionerna i Alvar Aaltos centrumplan och

i den senare Smith-Polvinen rapporten, inte minst ytterfasadens bil

ramper i betong och den breda tunnelförbindelsen för fotgängare med

butiker och kiosker, som förde vidare till spårvagnshållplatserna och

Järnvägsstationen.

Intressant nog riktades däremot ingen kritik mot det invid Hagnäs

torg 1968 invigda massiva Cirkelhuset, som tog ett helt kvarter i

anspråk vid torgets nordvästra hörn och var en av de största byggna

derna som uppfördes i Finland i slutet av sextiotalet. Detta trots att

byggherren var affärsbanken Kansallis-Osakepankki (KOP) som sam

tidigt lät riva hela innandömet i stadens finaste hotell, Kämp vid Esp-

lanadparken, för att omvandla det till sitt huvudkontor. Arkitektduon

Helander-Sundman sammanfattade sin kritik av bankens diskutabla

kulturgärning med den fyndiga rubriken ”Hur KÄMP blev KOP”.