20
–Det var tråkigt att höra.
–Jo, säger jag.
–Men Syrsa har du med dig. Det är fart i den flickan.
–Jag tror hon väntar i vårt rum, säger jag.
Dörren till Marias hus står på vid gavel.
–Det verkar så, säger Kalinda och pekar på trappans
leriga fotspår. Vi ses ikväll, jag ska hjälpa Maria med
gödslandet och hon bjuder mig på middag efteråt. Jag ser
fram emot att prata mer.
Jag föddes som skogshuggare i den norra regionen.
Där pratar alla med varandra, vi hjälper varandra och
delar allt. Träden i skogen tar inte slut, ingen behöver
hålla på sitt, alla kan dela med varandra.
Jag trivs bäst i den södra regionen. I den södra regio
-
nen är människor tysta. Där finns pärlfiskarna, och där
finns havet. Man kan inte prata i havet, man måste vara
tyst, och kanske är det därför människorna i den södra
regionen helst inte pratar alls. Det går bra att leva utan så
många ord.
I den östra regionen, där bergen finns, ser var och en
till sitt. Människorna ger ingenting till varandra, men de
byter varor och tjänster. Allt är uppdelat i mitt och ditt,
men med rätt byte kan varorna skifta ägare.
Det är ont om allt i ett berg, det som människorna be
-
höver har de själva fraktat dit. Därför håller alla hårt i
vad de har.