”Låt Anna få möta lycka och lugn i sitt nya hem. Låt många
människor hitta henne och bli hennes gäster, men helst sådana
som har täckning på sina kreditkort. Ge henne allt hon behöver,
även om det inte är precis det som hon önskar sig. Öppna hennes
tredje öga så att hon kan se mer än det uppenbara. Shanti, shanti,
shanti. Peace, love and understanding.”
”Tredje öga”, muttrar jag medan jag häver mig upp ur soffan.
Men Katarina hör som vanligt inte på, hon har redan gått
iväg och svänger hela tiden med sin brinnande kvist. In och ut
ur de olika rummen går hon, nynnande och viftande, och hela
tiden klingar det svagt från de indiska smycken som hon bär
kring fotlederna.
Ankelkedjor, tänker jag skeptiskt för mig själv, såna har
väl ingen nuförtiden? Jag kastar en hastig blick ner mot mina
ljusblå gummitofflor. De ser ut som två deprimerade mumintroll.
”Kommer du nån gång? Jag har renat nedre våningen nu
också.”
Katarina står nere i hallen och ser upp mot trappan.
”Jag ringde till elfirman i morse”, säger jag dystert när jag
har tofflat nerför alla trappstegen med mina mumintroll, ”men
han som jag pratade med sa att de inte har tid just nu. Efter
semestrarna, sa han. Efter semestrarna! Mamma hade rätt, jag
borde ha börjat tidigare.”
”Inga problem”, säger Katarina med självsäker min och sticker
fötterna i ett par flipflops med små snäckor fastsydda längs
remmarna. ”Jag skulle just berätta det: jag har fixat en elektriker
åt dig. Han kan komma redan nästa vecka.”
”Låt mig gissa”, säger jag, ”han är lika pålitlig som den där
modellscouten i Göteborg?”
”På klassresan i nian? Då var man rätt så grön, det måste
jag erkänna. Nej, jag lovar, det är en riktig elektriker. Han har