studerat i Vasa och sen har han haft egen firma ett tag. Duktig,
säger de. Och inte så hemskt dyr jämfört med de andra firmorna.
Han försöker väl etablera sig. Special price for you, lady.”
Hon fimpar den rykande kvisten genom att stoppa ner den i
en kopp med kvarglömt kaffe.
”Och inte är han hemsk att se på heller. Det var nån som sa att
han liknar en filmstjärna. Fast jag vet inte riktigt, jag. Smaken
är ju som baken.”
”Är snygghet hans främsta referens? Hoppas han inte drar
ledningar som en filmstjärna också.”
Katarina skrattar. I hennes huvud är allting redan klappat och
klart, det vet jag. För henne räcker det med att hon har hört
namnet på en typ och ringt honom. Problemet är löst. Hon bryr
sig sällan om detaljer, som vad det kostar eller vilken tidtabellen
är eller om han är bra på sitt jobb eller om jag överhuvudtaget
vill anställa honom.
”Okej, tack”, säger jag. ”Skicka hans uppgifter åt mig så får
vi se.”
”Lita på livet nu, Anna”, svarar Katarina och drar på mun
åt mig. ”Ring honom bara, det blir bra.”