79
mamma att försörja och en syster med osäkra framtidsutsik-
ter. Skulderna var många och inkomsterna få. Till Helsing-
fors var det långt.
I sitt brev hade han skrivit ”funderat på”. För Hagar var
tanke och handling, om inte ett så åtminstone på något sätt
förbundna, det ena var tänkt att följas av det andra. Det var
en av de olikheter de ännu inte visste något om.
Så här i efterhand vet han att hon skrev just det brevet i sitt
inackorderingsrum i Helsingfors, men där han nu ligger på
sin bädd och minns, med sin mor bakom ett skynke några
meter bort, väljer han ändå att placera Hagar i föräldrahem-
met i Räisälä. Han låter henne gå uppför trappan till andra
våningen och sätta sig i sitt flickrum med utsikt över träd och
ängar. Genom alla år kan han se hur hon betraktar sin spegel-
bild i fönstret, missnöjd med mycket men nöjd med hur det
blonda håret inramar ansiktet.
”Jag har ett utseende”, skrev hon i ett av sina tidiga brev,
”som är raka motsatsen till det jag skulle vilja ha.”
Men det hon nu ser avspegla sig i fönstret är inte själva
näsan, munnen, ögonen, hakans rundning, utan det hon ser
är en skepnad som drömmer, skriver och längtar.
Han kan tydligt minnas att det var förmiddag då han läste
hennes brev. Som vanligt hade han ägnat timmar åt att med
spänning invänta postiljonen. Att höra postiljonen stanna till
utanför dörren var som att åter befinna sig i barndomens jul
-
aftnar. Hjärtat bultade i bröstet och hela hans varelse genom-
strömmades av rädsla och förväntan. Känslan var lika stark