I huset mitt emot står den gamla damen
i hennaärgat sprött hår
på balkongen och dammar sina ting:
sängöverkast, dukar, täcken, trasor,
mattor av olika storlek.
Hon har många mattor.
Tingen sätter henne i rörelse,
håller henne sysselsatt genom dagarna.
Hon ör en kamp mot det som ansätter tingen;
dammkvalster, mal, matos, gatans smuts,
hennes egna avlagringar och utdunstningar
som äster sig i tingen, absorberas av dem
och gör att varje hem har sin särskilda lukt.
Hon dammar, diskar, tvättar, putsar,
gnider, torkar, polerar och vädrar,
men lukten av henne själv
släpper inte taget om tingen.