TROLLET I MITT BRÖST
är väl så, ja, och så berättade hon hur mycket hon gillat mina
böcker. Hon sken i hela ansiktet, och vi talade förtroligt med
varandra hela vägen till Helsingfors. Vi är finlandssvenskar och
naturligtvis hade vi gemensamma bekanta också. Tack och lov för
små missöden i vardagen, de kan leda till trevliga överraskningar!
Efter strålningen åt jag en liten skål purjo-potatissoppa i cafe-
terian. Borden var smutsiga, likaså den första skålen jag tog för
att ösa upp soppa i, men jag drabbades än en gång av mitt ”inte-
vara-besvärlig-syndrom” och gick inte med skålen till personalen
eller bad dem torka av ett bord åt mig, utan putsade själv med en
servett och ställde den smutsiga skålen i vagnen för använda kärl.
Efter lunchen tog jag spårvagnen in till centrum för att gå på
Författareföreningens möte, och kom att sitta bredvid en mycket
stilig äldre kvinna. Hennes hår var helvitt och klippt i en ursnygg,
modern frisyr. Hon var klädd i jeans, grå tröja med vit t-tröja under
som stack fram lite vid midjan, halsringningen och ärmarna. Vit
klockrem, snygg brun läderväska. Varför kan inte jag klä mig
så? Jag klarar inte av det och tycker alltid att jag antingen ser
ut som en obäddad säng eller som en liten tant. Jag gillar inte
någondera looken. Jag vill vara effortless chic, slarv-chic. Ledigt
elegant, ofrivilligt sexig. Vägen dit är tyvärr mycket lång! Stötte på
ytterligare en ursnygg kvinna i min ålder, med orangeärgade lösa
byxor, vit, kort, ganska stadig tröja med löst sittande polokrage.
Blankt svart hår klippt i en snygg page. Så skulle också jag vilja
se ut. Den första kvinnan hade min sportigt eleganta stil, den
andra min mer uppklätt avslappnade stil.
Styrelsemötet gick mer än bra. Vilken livlig diskussion, ibland
högljudd, och vi kunde vara av olika åsikt om saker utan att bli
196