khan, utsedd till storkhan och grundare av den kinesiska
Yuandynastin, bygger vidare på sin farfar Djingis framgångar.
Han är förutom en effektiv och skoningslös härförare faktiskt
också hyfsat kompetent på civilförvaltning. Under Kublai khans
styre grundas ett allmänt skolväsen som ökar läskunnigheten
också bland de fattigaste. Han låter också grunda ett effektivt
postväsen, han inför papperssedlar som valuta och – tro det eller
ej – han reformerar lagen, speciellt strafflagen, åt det humanare
hållet. Dödsstraffet verkställs alltmer sällan under Kublai khans
styre och undersåtarna garanteras religionsfrihet och förföljelser
på religiösa grunder förbjuds.
Låt oss då spana in Kublai khan, eller snarare hans general
Aran, en dag i slutet av år . Mongolerna har vid det här laget
kommit ungefär så långt österut man kan komma på hästryggen.
Vill man komma längre får man ta till flytetyg av ett eller annat
slag – om man inte vill bli blöt om fötterna.
Det är också regler av ett helt annat slag som gäller då man
ska gå till sjöss. Mongolernas krigslycka hade hittills baserat sig
på de små, smidiga hästarna som går dit deras ryttare befaller
nästan innan de får kommandot. Nu behöver Kublai khan
plötsligt ta till havsgående fartyg som är både långsammare och
mer svårhanterliga.
Precis som under invasionen av Europa så ska vädrets makter
än en gång komma att lägga sig i mongolernas planer. Den här
gången i form av en gudomlig vind: Kamikaze.
Den massiva flotta som Kublai khan ger order om att bygga
för sin invasion av Japan ska enligt härskarens befallning stå klar
inom ett år, då man normalt skulle behöva två till fem år för att
bygga och rusta en sådan mängd krigsfartyg, närmare tusen båtar.
För Kublai khan kanske det helt enkelt hade varit en god
idé att hålla sig på torra land. Det måste ju vara bättre att vara