att njuta av i någon större skala: gräsväxterna. De uppträdde allra
först under det sena krita, under tiden strax innan döden från
skyn kom till dinosaurierna.
Den öppnare, svalare och ljusare världens landskap och
gräsvidder passar både hästen och vårt blivande släkte, homo,
som handen i handsken. Bägge två växer under årmiljonerna
i storlek och blir snabbare. Våra respektive släkten är trots allt
sprungna ur de öppna slätterna, inte ur skogarna. Både vi, homo
sapiens, och hästen, equus ferus caballus, är löpare. Inte att undra
på att vi trivs i varandras sällskap.
Och vi har, båda två, fötts och fått vår första knuff i ryggen
av växthusvärlden, men vi har utvecklats och formats av frys-
husvärlden som följer. Det är inte förrän det blir svalare som vi
kommer till vår fulla rätt.
Men ännu är inte tiden inne för oss att förena våra krafter.
Det ska dröja miljontals år innan människan domesticerar
hästen. Det sker ungefär före vår tid, på de eurasiska stäp-
perna. Men då vi en gång har gjort oss bekväma på hästryggen
kan ingenting stoppa oss. Då går det med fart, som en våg som
sköljer över den eurasiska kontinenten.
Åtminstone tills vågen av hästar och män når gräshavets kuster.
I det här skedet av berättelsen är det dags för oss att återförenas
med Aran khan (Kublai khans general, anförtrodd invasionen
av Japan) och hans män, en höstdag år . Det är oktober.
Kublai khan har vid det här laget sänt flera bud åt japanerna med
uppmaningar att fredligt underkasta sig. Samtliga budbärare har
återvänt med tomma händer.
Då, tänker Kublai khan, återstår inget annat än att invadera.
Och det kräver fartyg. Det är bråttom, Kublai är otålig, så man
låter på en kort tid, bara omkring ett år, samla och rusta upp en
Kamikaze – gudarnas vind