Till slut dyker den mongoliska huvudflottan upp. Och den
här gången ser det illa ut för japanerna som plötsligt står inför
en styrka som numerärt är trefalt överlägsen den egna.
Det är nu, då de japanska samurajerna en gång för alla tror
att klockan klämtar för dem, som vädrets makter än en gång
träder in och förändrar världen. Ytterligare en tyfon slår till mot
Kyushu den augusti och krossar, sänker eller skingrar den
mongoliska flottan fullständigt. Mongolerna lider ytterligare av
att en stor del av fartygen är av den flatbottnade flodbåtstypen
som i avsaknad av köl välter relativt lätt i hård sjö och vind.
Av de (kom ihåg: samtida uppgifter) fartygen klarar
sig bara ett hundratal. De få mongoliska soldater som inte
drunknar jagas och slås brutalt ned av de japanska samurajerna.
Knappt mer än en handfull soldater lyckas ta sig tillbaka till
huvudstaden Dadu på fastlandet och rapportera för Kublai khan
om det skedda.
Det andra misslyckade invasionsförsöket av Japan är ett massivt
bakslag för storkhanen. Inte minst med tanke på hur dyrt det
hela blir. För att lappa ihop kassakistan devalverar man valutan
vilket leder till inflation. Det här medför i sin tur motsättningar
mellan de infödda kineserna och mongolerna, vilka är befriade
från skatt.
Men det finns ett annat, långt dyrare pris som Kublai khan
och hans mongoliska dynasti får betala för sitt misslyckade försök
att fortsätta världserövringen sjöledes. Det är förlusten av myten
om den oövervinnerliga och obesegrade mongoliska horden.
Både Kublai khan själv och hans efterföljare, Temür khan,
planerar senare ett tredje invasionsförsök, men Kublai dör innan
han kommer till skott och – tja, detta om detta, så att säga.
För Japan får det hela den följden att den nationella självkäns-
lan blir uppblåst till groteska proportioner. De två tyfonerna
Kamikaze – gudarnas vind