som sägs ha kommit till deras hjälp mot mongolerna kunde ju
inte, som japanerna såg det, ha varit av den naturliga sorten,
de måste ju ha sänts till deras undsättning av gudarna själva.
Följaktligen blir stormarna i fråga för all framtid ihågkomna
som kamikaze – gudarnas vind. Och japanerna själva började
efter det här betrakta sig och sina öar som mer eller mindre
ointagliga och osårbara.
För omvärlden blir begreppet kamikaze bekant i och med
de japanska självmordspiloterna som under andra världskriget
anfaller amerikanska örlogsfartyg och andra mål genom att
störta sina Mitsubishi AM Zero-plan, fullastade med bensin
och sprängämnen, mot dem. Det officiella namnet i Japan var
Tokubetsu Kôgekitai.
Över kamikazepiloter möter sitt öde på det här sättet,
men det är sist och slutligen inte något värst effektivt sätt att kriga
på: japanerna lyckas med den här metoden inte sänka mer än
amerikanska fartyg.
Ryssarna (de var till och med före japanerna med självmordspi-
loter) och tyskarna tog faktiskt också till kamikazemetoden under
andra världskriget, men de japanska piloterna var klart ivrigast
med att offra sina liv för fosterlandet på det här sättet.
Även om nutida historiker menar att de japanska kamikaze-
piloternas brinnande iver att ge sitt liv för kejsaren är överdriven
– många gjorde det helt enkelt för att de blev beordrade eller
tvingade till det – så kan man inte förneka den inverkan som
två i grund och botten vanliga stormar har haft på ett helt
folks mentalitet. Så stark var virvelvinden som kamikaze-
stormarna rörde upp i den japanska folksjälen att det krävdes två
atombomber mitt i stormens öga – bara de bomberna kostade
hundratusentals människoliv – för att få den att bedarra.