Sedan är det en helt annan femma om några kamikaze-stormar
ens existerat till att börja med. Alla är inte helt övertygade om
den saken. För det första låter det här ju mycket som propa-
ganda som de makthavande i Japan lätt kunde ha låtit dikta
upp och spridit i syfte att skapa myten om det oövervinnerliga,
ointagliga, av gudarna utvalda Japan. För det andra är tyfoner
åtminstone numera relativt ovanliga i de delar av Japan där
kamikaze-stormarna sägs ha dragit fram. Att två stycken skulle
ha råkat inträffa så pass tätt som de gjorde åren och är
osannolikt.
Å andra sidan har analyser som amerikanska forskare i modern
tid gjort av bottensediment från sjöar i trakten tytt på att det
faktiskt har funnits två olika händelser som satt distinkta spår i
avlagringarna från just den här tiden. Dessutom har man hittat
skeppsvrak på havsbottnen utanför den japanska kusten som
verkar stämma in på berättelsen om den krossade mongoliska
invasionsflottan. Så vem vet?
Som jag konstaterade tidigare, i kapitlet om Britannien: att
bo på en ö gör dig mer eller mindre automatiskt lite speciell.
Det ser vädret och vindarna till. Ska du erövra vilken ö som
helst måste du beakta inte bara motståndet från öborna själva,
utan också det som havet, vindarna och vädret bjuder på. Må
så vara att dessa makter inte är styrda av gudarna, men öborna
har levt med dem sedan urminnes tider och blivit ett med dem.
Det är ofta en avgörande hemmaplansfördel, något som både
Kublai khan och Julius Caesar hade vetat ifall de hade gjort sin
hemläxa.
Ungefär samtidigt som de illa tilltygade resterna av Kublai
khans invasionsflotta återvänder från Japan, är vikingarna mitt
uppe i en till synes hopplös kamp, långt borta på andra sidan
världen. Deras tre sekler långa strävan att etablera en koloni på
Kamikaze – gudarnas vind