1110
– Vi går till rutschkanan,jag fryser ihjäl.Det kanske blåser mind-
re där.
Under rutschkanan är det liksom ett litet hus med två bänkar.
Sitter man där är det ingen som ser en. Nu är bänkarna våta och
sandiga, men vi sätter oss ändå. Malin ritar i sanden med en pinne.
– Tänk om nåt bara kunde hända, säger hon.
– Som vadå? säger jag och suddar ut det hon skrivit med foten.
”Manda + Torrbjörn = sant.”
Torrbjörn är vår klasslärare.Han heter egentligen Torbjörn,men
alla sägerTorrbjörn eftersom han är den torraste människan i världs-
historien. Oskar och dem säger Porrbjörn ibland, trots att Torr-
björn är väldigt lite porrig. Jag tror inte ens han vet vad porr är.
– Jag skulle vilja ha en romans! säger Malin.
– En romans! Med vem då?
– En främling! Kanske nån från ett annat land.
– Du kan ha en romans med Elian. Han är ju från Kosovo.
– Men fy fan, är du sjuk i huvudet, eller? Då kan ju du ha en
romans med den här pinnen, säger Malin och slänger den på mig.
Jag skrattar.
– Fast det är egentligen ingen dum idé, säger jag sen. Jag skulle
också kunna tänka mig en romans. Då skulle vi i alla fall ha nåt
att göra.
– Eller hur!
– Men var ska vi hitta romanser?
Det blåser fortfarande från isen och det har börjat droppa snor
från min näsa. Malin svarar inte, hon springer ut ur rutschkanan
och ner till stranden.
– Jag heter Maaaalin, ropar hon.
Jag springer efter och säger åt henne att vara tyst. Det kan ju
vara nån i båthamnen.
– Och det här är Mandaaaaa! fortsätter hon.
– Tyst, ropar jag, men börjar skratta.
Det blåser in en vind som är kallare än alla andra tillsammans.
På en brygga längre bort syns en gestalt.
– Maaaaalin, ropar Malin igen, rakt in i vinden.
– Mandaaaa …, ropar jag, fast det är mer som att jag säger det,
för jag vågar inte ropa lika högt som Malin.
– … vill ha en romans med dig! ropar hon och skrattar.
Jag börjar jaga henne längs stranden. Hon skrattar så mycket att
jag får fast henne direkt. Jag brottar ner henne så polotröjan och
jackan blir alldeles sandiga. Hon kastar en näve våt sand i ansiktet
på mig, så jag får i ögonen och måste sluta.
– Nä, fan, det här går inte, jag håller på att dö av köldslag, säger
Malin när hon stiger upp och ruskar av sig sanden. Vi cyklar till
kiosken istället. Pappa satte över pengar igår. Han är bortrest.Igen.