23
KPTL3
Dnsoaoykn
Snart var alla ryttare klara att leda ner hästarna till
ridhuset. Ute hade snöstormen avtagit och nu föll
bara några enstaka flingor här och där. Hästarna
verkade piggna till av kylan och allt det vita. Maja
tog ett lite fastare tag om tyglarna. Framför Maja
och Popcorn gick Parisa och Zelda, som tog några
glädjeskutt. Zelda var nästan samma färg som snön
på marken. Parisa fick rycka tillbaka och säga till på
skarpen. Maja tyckte det var skönt att det inte var
hon som ledde Zelda. Det var halt och svårt att hålla
sig på benen bredvid en lugn häst, att ha en bång-
styrig kuse vid sin sida vore rena mardrömmen.
Framme i ridhuset ställde de upp hästarna på
en snygg rad och satte upp i sadeln med hjälp av
en liten bänk. Kristin hade förklarat för dem att det