24

var viktigt att inte slarva. Raden hästar skulle vara

rak, tyglarna skulle hållas i med ena handen och

när man hävde sig upp var det viktigt att höger ben

inte nuddade vid hästens rygg. Ännu för ett år se-

dan var det inte självklart att alla ryttare kom upp

i sadeln utan hjälp, men nu var det inga problem.

Med vänstra handen tog eleverna tag i sadeln längst

fram, och med vänstra foten i stigbygeln svingade

de högra foten över sadeln. Bänken fanns inte bara

till för att hjälpa korta ryttare, utan också för att häs-

ten inte skulle bli helt sned i kroppen av människor

som hävde sig upp i sadeln.

Maja hade varit noga med att kolla sadelgjorden

innan hon satte foten i stigbygeln. Den brukade gå

att spänna några hål. Var sadelgjorden för lös kunde

hela sadeln glida ner på sidan av hästen när man

satt upp. Det hände ibland och var alltid otroligt

pinsamt för ryttaren som glömt spänna åt gjorden,

eftersom det var ett typiskt nybörjarfel. Popcorn

gäspade så det tjocka bettet i hans mun syntes.

Så var Maja uppe i sadeln. Omgivningen såg alltid

lite annorlunda ut från hästryggen. Maja såg att en

fågel hade sökt skydd för snöstormen och satt sig på