28
sadeln igen. När hon såg sig om i ridhuset verkade
alla hästar ha reagerat olika på ljudet.
Zelda var såklart den som först drog iväg med
svansen högt i vädret, sedan följde snälla Apollo,
gamla Grålle och fjordingarna Flisan och Freja.
Popcorn var den enda som stod stilla. Maja ville
helst ropa på hjälp, men det var det sista man skulle
göra då man blev rädd på en hästrygg. Istället tog
hon ett fast tag i tyglarna och försökte bibehålla
kontrollen över Popcorn. Det susade i Majas öron.
Det kändes som flera timmar, men egentligen
kunde inte kalabaliken i ridhuset ha tagit mer än
några sekunder. Någonstans i bakgrunden hörde
Maja hur Kristin ropade ut instruktioner till ryt-
tarna, men Maja kunde inte urskilja ett enda ord.
Kristins röst var en dov ljudmatta till Majas egen
andning och hjärtslag. Det var som om hennes
hjärta hade rest uppåt i kroppen och nu befann sig
bakom öronen på henne. Så tydligt hörde hon bul-
tandet. Hon var iskall, men kände ändå hur svetten
bredde ut sig i armhålorna och på ryggen. Precis
när Maja trodde att allt skulle gå åt skogen börja-
de hästarna, en efter en, sakta in. För ett ögonblick