29
trodde hon att faran var över, men så upptäckte
hon att det fanns en häst som fortfarande skenade
runt i ridhuset – Zelda.
Zelda störtade från den enda längan till den and-
ra och tog kurvorna så snävt att hon nästan låg mot
golvet. Det enda som fick hästen att sakta ner var då
hon drog ner huvudet mellan frambenen och kasta-
de upp bakbenen i luften för en ordentlig bock.
Som i slow motion såg Maja hur Zelda kom
stormande mot henne och Popcorn. Hon kunde
se Zeldas vilda blick, röda näsborrar och hovarna
som sparkade upp små moln av damm varje gång
de landade. Var det så här det kändes innan man
dog? När skulle hennes liv spelas upp framför
ögonen på henne?
Precis före krocken gjorde Zelda en tvär sväng.
Parisa hade vid det här laget tappat båda stigbyglarna
och svängen fick henne att slungas ur sadeln och
slängas in i väggen snett bakom Maja med ett brak
och en påföljande dämpad duns när hon landade
på ridhusgolvet.
Utan ryttare på ryggen bockade Zelda några
gånger och saktade sedan ner. Förvirrat travade hon