Skolan under 1800-talet
De första skolorna i Finland
Intresset för en allmän folkskola väcktes på 1840-talet. Innan folkskolan fanns undervisades barnen privat, om de alls undervisades. De fattigare familjerna hade varken tid eller råd med skola för barnen. Uno Cygnaeus, ”folkskolans fader”, fick i uppdrag att bekanta sig med folkbildningen utomlands. Han kom med ett förslag för folkskolan i Finland och utgående från det gjordes en folkskoleförordning som trädde i kraft 1866. Det betydde att Finland fick en 4-årig allmän men frivillig folkskola. Barnen skulle lära sig grunderna i läsning och kristendom hemma, innan de kom till skolan. För att gå i skola behövdes dessutom hela kläder och skor och det fanns ingen gratis skolmat. Det betydde att det fortfarande fanns barn som varken hade råd eller möjlighet att gå i skola på 1800-talet.
Folkskolan blev obligatorisk först 1921 då lagen om läroplikt trädde i kraft. Då fick folkskolan dessutom en förberedande undervisning så att läroplikten blev 6 år i stället för 4. Tack vare folkskolan, och senare läroplikten, blev skillnaderna i utbildning mindre mellan rika och fattiga.
Utbildning för flickor var till en början den rika överklassens privilegium. Under 1700-talet skickades döttrar ur överklassen till flickskola eller flickpension, så kallade ”mamsellskolor”, som gav en tvåårig utbildning i franska, handarbete och musik. I slutet av 1700-talet kritiserades mamsellskolorna för att vara ytliga och otillräckliga, och 1788 grundades Finlands och Nordens första offentliga flickskola, Fruntimmersskolan i Viborg. Andra tidiga flickskolor var Svenska fruntimmersskolan i Åbo och Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors. Där fick flickorna undervisning i flera ämnen.
Pojkar och flickor gick i olika skolor fram till 1886 då den första samskolan i Finland, finskspråkiga Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu, grundades.
