Sagan Adalminas pärla©

Vad har Askungen och Adalmina gemensamt?
 

 

Om sagan Adalminas pärla


Zacharias Topelius skrev många sagor för barn. Nu ska vi titta lite närmare på en av dem, Adalminas pärla. Sagan utkom år 1856, när Zacharias var 38 år.

Huvudpersonen är en prinsessa som heter Adalmina. I sagan får vi träffa henne när hon är nyfödd, när hon är 15 år och när hon är 18. På följande sidor får du läsa och höra mer.

Zacharias ville att läsaren skulle lära sig något av hans sagor. När du läser, lyssnar och tittar, fundera på vad Zacharias ville att vi skulle lära oss.

Pst! Om du vill läsa hela sagan i original, kan du läsa den här. (Länken öppnas i nytt fönster.)

Adalminas dop
 

När Adalmina blir döpt, får hon gåvor av två feer, en röd och en blå fe.

 

Den röda fen ger henne en vacker pärla och säger:

– Vet, sade fen, att så länge Adalmina bär pärlan med sig, ska hon för var dag bli allt vackrare, allt rikare och allt klokare. Men tappar hon sin pärla, då kan ingen hjälpa att hon mister på en gång de tre gåvorna: sin skönhet, sin rikedom och sin klokhet. Dem får hon inte tillbaka, förrän hon får sin pärla igen.

När det är den blå fens tur, säger hon:  

– Adalmina har fått tre så stora gåvor att mången inte önskar sig någonting bättre i världen. Likväl finns det ännu en gåva, som är den allra bästa, och den ger jag åt Adalmina, men blott på ett vilkor. Så länge prinsessan äger sin pärla och de tre gåvorna, så länge har min gåva alls ingen kraft. Men tappar hon sin pärla, sin skönhet, sin rikedom och sin klokhet, då får hon av mig i ersättning den fjärde gåvan, och den är ett ödmjukt hjärta.

Adalmina växer upp

Adalminas pappa och mamma, kungen och drottningen, är mycket glada över den röda fens gåva. Däremot tycker de att den blå fens gåva är onödig: vad behöver man ödmjukhet till om man är vacker, rik och klok?

Titta på bilden till höger, lyssna och ta reda på vad som händer när Adalmina växer upp.

Oj, vilken olycka!

En dag när Adalmina är 15 år vill hon gå ut i parken. Det får hon inte, för kungen är rädd att hon då ska tappa bort pärlan. Adalmina blir jättearg när hon inte får som hon vill. Hon smiter ut och försvinner in i skogen. Inne i skogen sätter hon sig vid en källa och beundrar sin spegelbild.

Vad tror du händer då? Lyssna och ta reda på.

Vad händer sen?

 

Adalmina är nu alltså ensam, rädd, ful, fattig och okunnig. Är det synd om henne? Vad tycker du?

Kanske lite i alla fall?

Men oroa dig inte, Adalmina kommer att klara sig!

På nästa sida får du veta vad som hände genom några citat, bilder och uppgifter.

 

Vad ville Zacharias Topelius säga med sagan?

 

Vad tror du Zacharias Topelius ville säga med sagan om Adalminas pärla?

I slutet av sagan får faktiskt prins Sigismund säga det allra, allra viktigaste:

"Adalminas pärla är mycket skön, men mycket skönare är ett ödmjukt hjärta. Att vara vacker, rik och klok är bra, men att vara ödmjuk är ännu bättre."

Man mår bäst om man visar respekt mot andra, försöker vara snäll och inte är bara tänker på sig själv. Så tänkte och levde Zacharias själv under hela sitt åttio år långa liv.

Visa respekt, vara snäll och trevlig. Låter det enkelt eller svårt? Vad tycker du?

Kommer du ihåg frågan som vi ställde i början?

Vad har Askungen och Adalmina gemensamt?

 

Kan du svaret nu?

Askungen och Adalmina har ganska mycket gemensamt:

Båda är prinsessor (Askungen på slutet och Adalmina redan från början).
Båda gifter sig med en prins.
Båda är fattiga och jobbar hårt när de möter prinsen.
Båda tappar en viktig sak som bara passar på dem – Askungen en glassko och Adalmina en krona.
En mycket stor skillnad är att Askungen har ett gott och ödmjukt hjärta hela tiden, medan Adalmina inte har det i början av sagan. Vad tycker du om människor som skryter och är stöddiga?

Ordlista


SAGA – en traditionell typ av berättelse där det ofta händer magiska, övernaturliga, saker. Det finns både folksagor (som berättats i hundratals år) och konstsagor (som någon skrivit – Zacharias Topelius sagor är konstsagor).

HÖGMODIG – att man är stöddig, arrogant och tycker att man är bättre än andra. Den som är högmodig är ofta stroppig och skryter mycket. Motsatsen till högmodig är ödmjuk.

ÖDMJUK – att inte vara stöddig, arrogant och tycka att man är bättre än andra. Den som är ödmjuk är respektfull, snäll, vänlig och inte för stolt över sig själv. Motsatsen till ödmjuk är högmodig.

VALLA – att vakta och till exempel driva boskap till bete (till exempel getter eller kor till en äng där de kan äta)